Hoppa till sidans innehåll

Problemet


Idrotten ska hålla oss i rörelse hela livet men de senaste åren har vi sett att barn och ungdomar slutar allt tidigare och att de flesta inte hittar tillbaka till idrotten. Samtidigt upplever många vuxna att trösklarna in i föreningslivet är höga. En del av förklaringen ligger i stora globala trender som urbanisering, digitalisering och en ökad individualisering som har påverkat även Sverige – och till och med deltagandet i idrott. Där kan vi konstatera att idrotten på en del områden helt enkelt måste förnya sig för att förbli attraktiv.

Mycket handlar också om det som ibland kallas idrottens kärnlogik, ofta illustrerad som en triangel, och den gamla syn på träning och tävling i förening som många har insett måste förändras. Det har funnits en uppfattning av att idrottandet med stigande ålder mer och mer ska kännetecknas av ett ökat fokus på resultat, mer intensiv träning, fler träningstimmar, inslag av selektering och rangordning samt att det har funnits ett ointresse för att individer själva ska få styra över sin ambitionsnivå.

Dessa strukturer har visat sig leda till en talangjakt som inte tar hänsyn till att vi utvecklas olika och alldeles för tidiga uttagningsprocesser till exempelvis elit- och distriktslag, särskilda utbildningar och landslag. Det har i sin tur gjort att många barn börjat idrotta i allt yngre ålder, specialiserat sig tidigt och ägnat sig åt en ensidig träning som varken gynnat deras utveckling eller gjort dem motiverade. 

Den här logiken har tillsammans med övriga faktorer bidragit till en utslagning av många barn, unga och vuxna som helt enkelt inte känt att de varit välkomna och har i sin tur drabbat både idrottens bredd och elit.

Vi behöver en ny syn på träning och tävling.

I dagsläget vänder medlemskurvan nedåt med 11-åringarna – en trist verklighet som många idrottsföreningar känner igen från sin egen vardag. Sedan det sker ett successivt tapp av medlemmar till någonstans mellan 35-50 årsåldern då det blir en svag ökning i form av de föräldrar som kommer tillbaka antingen som aktiva eller som barn- och ungdomsledare. Efter 50-årsåldern sluttar kurvan nedåt igen.

Samtidigt beskriver Centrum för idrottsforskning hur bara 44 procent av pojkarna och endast 22 procent av flickorna når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Vi vet vilka oerhörda positiva effekter idrott och fysisk aktivitet har på människors livskvalitet och på vårt samhälle i stort. Det här är en av vår tids stora utmaningar och svensk idrott är en stor del av lösningen.

Det är dags att bryta trenden och räta ut kurvan!


Både stora och små idrotter har de senaste åren vänt på alla stenar för att se var nya idéer behöver få utrymme för att attrahera fler. Det är en nödvändig utveckling om idrotten vill fortsätta att engagera och vara en stor del av människors liv. Ramarna hade helt enkelt blivit för snäva och rörelsen behövde bli mer öppen för olika behov.

En mer flexibel idrott passar bättre med hur vi lever idag. Vi ska inte sluta idrotta i förening bara för att vi blir äldre och inte vill elitsatsa, det måste finnas andra alternativ. Samtidigt ska långsiktighet även i talangutvecklingen göra att vi inte bränner ut våra duktigaste idrottare. Genvägar gynnar inte någon!


"Genvägar gynnar inte någon!"


Svensk idrott har i sina demokratiska beslut visat att många tror på en annan syn på träning och tävling som bättre speglar forskningen. En idrott där barn och ungdomar tränar och tävlar till orken sätter stopp, men uppmuntras att fokusera mer på den egna utvecklingen än på att jämföra sig med andra.

Allt tyder på att vi borde hålla på med olika idrotter långt upp i åldrarna, det är allra viktigast när vi är barn, för att bygga upp en rörelseförståelse som vi har nytta av hela livet. Trots det ser vi att många uppmuntras att specialisera sig tidigt. Mångsidig träning hjälper oss oavsett om vi vill bli bäst i världen eller kanske bara den bästa versionen av oss själva. 

Idrotten når otroligt många personer i Sverige och det är en spännande möjlighet. Samtidigt vet vi också vilka vi inte når, och var vi har potential att engagera fler. Vi måste fundera på varför vissa inte känner sig välkomna eller slutar alldeles för tidigt och lära av andra som lyckats.

Trots all forskning och många kloka förbundsbeslut så sker den här förändringen till sist i våra 20.000 idrottsföreningar.  Det är ideella ledare, föräldrar, barn och ungdomar som formar framtidens idrott.


Antal aktiva i svenska idrottsföreningar fördelat på ålder:

 

Bild
Uppdaterad: 2017-05-19 12:59
Skribent: Liselotte Lindahl
Epost: Adressen Gömd